wake up
So many things makes me feel like insane, Im not sure what I am who I am anymore.
I know I choose wrong all the time - thats why I try to do whats best for me now,
not just what feels good for the moment.
Im such a crazy little girl, in such a crazy world theres so much to learn will I ever be complete?
Inside me theres an empty hole, I dont know how to fill it. It hurts and at the same Im so happy,
cuz I want to live again. I want to find out more about myself, my life, everything. I dont wanna close my eyes
anymore, I wanna live and learn.
And now I know what I want.. I think. And if you leave me because of my choices, fine, I cant stay at the bottom forever. Now I have to go and try to be happy, not just for myself, for the people around me who really cares too.
Okej, det låter som om jag är så glad och så säker på allt nu, samtidigt inte. Och det är typ så jag är sjukt förvirrad men samtidigt så glad. Kanske för att jag på senaste tiden varit så långt ner på botten och sedan tog jag mig bara upp till en nivå där jag slutade bry mig. Och nu, för första gången på länge, känner jag att jag bryr mig. Jag vill ta tag i saker, jag vill leva och känna att jag klarar saker. Jag är trött på att driva omkring som en zombie, hata alla och inte släppa in någon nära mig. Det var lätt att leva så, håller man sig på botten och skiter i att släppa in folk i ens hjärta slipper man bli sårad..
Och det lät bra i mina öron rätt länge, så jag höll mig till att vara likgiltig och destruktiv. Men nu har jag fått se genom andras ögon på mig själv, folk jag brukade bry mig om. Och det fick mig att inse hur dum jag är egentligen. Jag har dessutom fått höra av en person att för att få må bra ibland måste man satsa helhjärtat då och då. Ibland lyckas man inte, ibland blir man sårad osv. Men det är en del av livet att misslyckas och gråta helt enkelt.
Så till er som jag kastat åt sidan så länge, förlåt. Jag vet att det är många av er som inte kommer vilja ha med mig att göra längre efter allt jag gjort och hur jag betett mig. Men jag ber om en sista chans, jag var en idiot.
Nu ska jag se om vår knasiga TV vill fungera ikväll och fixa något att äta, sen blir det sova. Imorgon ska jag hämta ut min tatueringsmaskin på ica, ÄNTLIGEN! Och dessutom köpa hårfärg. Ha det bäst!
Thalassa
I know I choose wrong all the time - thats why I try to do whats best for me now,
not just what feels good for the moment.
Im such a crazy little girl, in such a crazy world theres so much to learn will I ever be complete?
Inside me theres an empty hole, I dont know how to fill it. It hurts and at the same Im so happy,
cuz I want to live again. I want to find out more about myself, my life, everything. I dont wanna close my eyes
anymore, I wanna live and learn.
And now I know what I want.. I think. And if you leave me because of my choices, fine, I cant stay at the bottom forever. Now I have to go and try to be happy, not just for myself, for the people around me who really cares too.
Okej, det låter som om jag är så glad och så säker på allt nu, samtidigt inte. Och det är typ så jag är sjukt förvirrad men samtidigt så glad. Kanske för att jag på senaste tiden varit så långt ner på botten och sedan tog jag mig bara upp till en nivå där jag slutade bry mig. Och nu, för första gången på länge, känner jag att jag bryr mig. Jag vill ta tag i saker, jag vill leva och känna att jag klarar saker. Jag är trött på att driva omkring som en zombie, hata alla och inte släppa in någon nära mig. Det var lätt att leva så, håller man sig på botten och skiter i att släppa in folk i ens hjärta slipper man bli sårad..
Och det lät bra i mina öron rätt länge, så jag höll mig till att vara likgiltig och destruktiv. Men nu har jag fått se genom andras ögon på mig själv, folk jag brukade bry mig om. Och det fick mig att inse hur dum jag är egentligen. Jag har dessutom fått höra av en person att för att få må bra ibland måste man satsa helhjärtat då och då. Ibland lyckas man inte, ibland blir man sårad osv. Men det är en del av livet att misslyckas och gråta helt enkelt.
Så till er som jag kastat åt sidan så länge, förlåt. Jag vet att det är många av er som inte kommer vilja ha med mig att göra längre efter allt jag gjort och hur jag betett mig. Men jag ber om en sista chans, jag var en idiot.
Nu ska jag se om vår knasiga TV vill fungera ikväll och fixa något att äta, sen blir det sova. Imorgon ska jag hämta ut min tatueringsmaskin på ica, ÄNTLIGEN! Och dessutom köpa hårfärg. Ha det bäst!
Thalassa
fancy fancy
Då kommer jag snart börja tatuera! Iiih, awesome. Beställt ett kit med maskin, färger, nålar jaa typ allt för att komma igång med det. Jag vet inte om det är något jag kommer jobba med in the future, men man får väl se. Med tanke på att jag tecknat och målat hela livet så kan det kanske passa mig. När jag kommit igång kommer jag lägga upp bilder här, enbart på bloggen. Inget på facebook eller bilddagboken för det är så fail.
Ska vara lite copycat på Lady gaga (<3), och ha en tatuering med en unicorn hihi. Texten runt kommer va "life is a rollercoaster", längtar! Men först och främst blir det att testa på de som kommer få bli "testkaniner" och på testskinn som man även får med i kitet.
Om någon vill ställa upp som "testkanin" får ni gärna höra av er, min mail är: [email protected], MEN det är inte säkert det blir bra därför det kallas test heh. Och att bo i närheten är en stor fördel för jag har varken tid eller råd för längre sträckor.
Har inte så mycket mer att skriva om just nu, kanske senare ikväll. Tills dess, ha det bäst.
Thalassa
Ska vara lite copycat på Lady gaga (<3), och ha en tatuering med en unicorn hihi. Texten runt kommer va "life is a rollercoaster", längtar! Men först och främst blir det att testa på de som kommer få bli "testkaniner" och på testskinn som man även får med i kitet.
Om någon vill ställa upp som "testkanin" får ni gärna höra av er, min mail är: [email protected], MEN det är inte säkert det blir bra därför det kallas test heh. Och att bo i närheten är en stor fördel för jag har varken tid eller råd för längre sträckor.
Har inte så mycket mer att skriva om just nu, kanske senare ikväll. Tills dess, ha det bäst.
Thalassa
Leave me alone today
Pallar inte. Så sjukt trött på alla som ska lägga sig i saker de inte alls har att göra med, sjukt trött på alla som ljuger och sviker, sjukt trött på alla omogna människor som säger att de är så bra vänner men hela tiden sitter o "skämtar" om hur mycket de hatar en osv, det är ju sååå kul. Not.
Jag är så sjukt arg just nu, brukar inte bli arg, bara ledsen, men nu är jag förbannad. På många, förmodligen för jag knappt sovit inatt men dessutom kommer allt till mig nu, hur sepe alla varit mot mig den senaste tiden.
Varför ska nästan ALLA vara såna äckliga falska idioter som bara utnyttjar?! Och vissa håller på o dömer, TROTS man berättar sanningen och det är deras eget fel att det blivit så! Fuc er! Jag pallar inte. Bryr mig inte. Tänker sitta i min ensamhet och lyssna på rock och rita resten av kvällen. Bye.
Thalassa
Jag är så sjukt arg just nu, brukar inte bli arg, bara ledsen, men nu är jag förbannad. På många, förmodligen för jag knappt sovit inatt men dessutom kommer allt till mig nu, hur sepe alla varit mot mig den senaste tiden.
Varför ska nästan ALLA vara såna äckliga falska idioter som bara utnyttjar?! Och vissa håller på o dömer, TROTS man berättar sanningen och det är deras eget fel att det blivit så! Fuc er! Jag pallar inte. Bryr mig inte. Tänker sitta i min ensamhet och lyssna på rock och rita resten av kvällen. Bye.
Thalassa
feels like insomnia
Sitter och tittar på golden glode awards 2011, innan dess kollade jag på filmen besatt. Och jag klarar ju inte skräckfilmer så värst bra, eller iallafall inte sådana med demoner osv som dessutom är verklighetsbaserade! Sjukaste är också att jag såg den själv, mitt i natten, lol. Men nu ska jag upp och jobba om 3,5 timmar, heh, kommer gå suuuuuuuuperbra säkert! Jag är inte ens trött, men får väl snart försöka ändå.
Och ja jag har en bloggperiod just nu, det går i vågor. Sen om någon läser vet jag inte hehe men jag skriver ändå. För som sagt, den här bloggen är som en offentlig dagbok där jag bara skriver ner mina tankar och försöker få ner mina känslor i text. Okej, NU ska jag sova! Ha det bäst.
Thalassa
Och ja jag har en bloggperiod just nu, det går i vågor. Sen om någon läser vet jag inte hehe men jag skriver ändå. För som sagt, den här bloggen är som en offentlig dagbok där jag bara skriver ner mina tankar och försöker få ner mina känslor i text. Okej, NU ska jag sova! Ha det bäst.
Thalassa
guess what
I can taste the difference youve done
Im not alive but Im on my way
the tears is still hangin wet in my face
save me - I wanna be like the sun
I want to shine so bright and have a warm body
full of happiness and energy
I will make you forget all your problems
thrill me, dont kill me
dont leave this lady
Im on my way and I wont die until the day I die
I am floating
Känns som början av förra året, tiden står stilla, inget nytt händer. Hoppas bara det inte blir ett skitår som förra nu också i övrigt, endast hösten mådde jag bra, eller, relativt bra, jag var ändå väldigt ofta långt nere på botten, men aldrig på samma sätt som resten av året.
Skönt att jag har jobb imorgon, orkar inte sitta hemma och glo bara. Finns så mycket jag egentligen vill göra nu, men jag tar aldrig tag i något för jag är rädd att jag ska misslyckas också är ännu en dröm krossad. Jag vågar inte satsa helhjärtat på något, är så rädd att bli sårad och besviken. Därför håller jag mig just nu någonstans mittemellan, jag vågar inte ta risken att åka ner igen.
Visst, detta inlägget är så fel jämfört med mitt senaste, om att jag ska leva i nuet. Jag fattar inte vad felet är? Om jag börjar tycka om något/någon så ger jag upp direkt nu för tiden. Men jag måste ändra på det..
Måste våga bli glad igen.
Thalassa
no more games no more games
Spel, överallt är det bara spel. I kärlek, vänskap, familjer, hela livet är ett spel! Jag orkar inte delta mer, jag lutar mig tillbaka och ignorerar allt som man "ska" göra, jag tänker inte följa spelreglerna mer. Om jag älskar någon tänker jag inte försöka hitta bekräftelse genom att försöka få personen svartsjuk eller dissa i flera dagar, om jag känner något behöver jag inte bekräftelse på att personen känner likadant. För jag tänker inte bygga upp några känslor om jag inte får något tillbaka. Then I will just walk away and dont look back.
Sjuka är egentligen, att jag under en lång period lovat mig själv att stänga av mina känslor så gott jag kunnat, men allting bubblar inom mig och jag orkar inte ens vara ledsen och arg mer! Jag vill leva, jag har gömt mig i ångest och tårar så länge nu, hela senaste året, jag orkar inte mer, vill inte mer! Jag tänker bara leva, inga regler, inga alls..
Människor runt mig säger hela tiden att jag påverkas så mycket av min omvärld, ska jag lyssna på dem? Då påverkas jag igen lol, men det är rätt sant. Därför är det smartast att inte försöka ens hitta sig själv, inte försöka hitta true love eller något sånt utan bara go with the flow och köra på det som känns rätt! Jag måste liksom lära mig att leva i nuet, min lilla nostalgivärld kommer köra slut på mig annars en vacker dag.
I was hopin for someone to come around
then someone showed up and my heart went wild
the craziest thing was I could never love completely
cuz I never learned to love myself
Nu är klockan snart fem på morgonen, jag måste försöka sova. Godnatt.
Thalassa
Sjuka är egentligen, att jag under en lång period lovat mig själv att stänga av mina känslor så gott jag kunnat, men allting bubblar inom mig och jag orkar inte ens vara ledsen och arg mer! Jag vill leva, jag har gömt mig i ångest och tårar så länge nu, hela senaste året, jag orkar inte mer, vill inte mer! Jag tänker bara leva, inga regler, inga alls..
Människor runt mig säger hela tiden att jag påverkas så mycket av min omvärld, ska jag lyssna på dem? Då påverkas jag igen lol, men det är rätt sant. Därför är det smartast att inte försöka ens hitta sig själv, inte försöka hitta true love eller något sånt utan bara go with the flow och köra på det som känns rätt! Jag måste liksom lära mig att leva i nuet, min lilla nostalgivärld kommer köra slut på mig annars en vacker dag.
I was hopin for someone to come around
then someone showed up and my heart went wild
the craziest thing was I could never love completely
cuz I never learned to love myself
Nu är klockan snart fem på morgonen, jag måste försöka sova. Godnatt.
Thalassa
The pain
The pain and the blood tells me Im alive, and that I can die whenever I want to. Take whatever you want to hurt me with, I dont care, thrill me, with the scent of my own pain I can close my eyes, fall asleep. If I ever wake up again, hurt me more, and I will scream out your name. Ill promise. Let me scream, let me bleed, let me fall asleep, forever.
I wont forget you
Jag ser det, romantik, evig kärlek och dras med i längtan efter att få känna något så starkt igen. Han fick mig att känna evigheten, det fanns inget slut. Vi två, genom allt, även om vi inte var tillsammans, om vi inte såg varandra, pratade. Vi skulle på något sätt alltid vara sammanlänkade, mötas i drömmarna och kyssas i tankarna. För evigt, vi två, ingen annan. Men du försvann, jag har glömt dig, jag har glömt känslan, det var så längesen. Men ändå, känner jag längtan efter din närvaro - eller rättare sagt, längtan efter det vi delade. Jag vet inte varför jag kände som jag gjorde, du gjorde livet så komplicerat, så enkelt, som en film. Vi blev en saga som jag har skriven i mitt minne och längtar efter att få skriva ner. Jag har kanske älskat sedan det att du försvann, men aldrig på ett sådant vis som med dig, bara dig. Du satte dig fast i mitt hjärta, antingen förbannade du mig redan från början, eller så älskade du mig. Jag vet inte, och jag kommer aldrig få svar på den frågan, för du finns inte. När jag väl ser dig, på riktigt, då är det som att se en idol eller en filmkaraktär man älskar och ser upp till, men samtidigt hatar, för man vet att hur man än gör kommer det försvinna. Allt man kan få är en blick, och hoppas, innerligt, att man blir ihågkommen. Jag tänker inte älska dig igen, aldrig mer, men jag kommer hålla kvar dig i mitt hjärta tills den dagen någon kan knuffa ut dig, och ge mig den kärlek jag behöver. Du var min drog, men jag vill ha äkta kärlek, inte tomma löften och taggtråd runt mitt hjärta. Du sa att du alltid skulle finnas, alltid älska mig, göra allt för att uppfylla mina drömmar. Du lämnade mig, du försvann, och blev allt det jag hatar från att ha varit allt det jag älskar. Jag har redan älskat igen och kommer älska ännu en gång, men du satte eld i mitt hjärta, du väckte det till liv, och ingen kommer någonsin kunna göra det på samma sätt som du.
To my very first love and my very first kiss.
Thalassa
dont say youve never loved or hated someone
Alla försöker alltid efterlikna någon, alla försöker alltid vara rebeller och skapa nån slags revoloution mot världen och samhället. Alla. En del säger att de är emot samhället, att de kör sitt eget race och inte följer någon. Men det är alltid NÅGON som inspirerat varenda person till att följa den väg man valt. Och jag skrattar bara när jag hör på alla dessa killar och tjejer som kommer och klagar på en grupp människor och säger "de gör si och så och det är så uppenbart att de försöker vara som han o henne o blablabla", sen sitter den gruppen o säger exakt samma sak om den andra gruppen. Det är så rörigt, alla måste inspireras för att hitta något eget. För att bli en person.
Var bara tvungen att få fram det. Ciao.
Var bara tvungen att få fram det. Ciao.
devil vs. angel
Jag sitter ensam och stirrar rakt upp i taket. Kvällen innan spelas upp gång på gång i mitt huvud. Jag försöker tänka "alla gör dumma saker ibland, du överlever", men med den ångest jag får ibland en sådan morgon, kan jag ibland börja tvivla. Vad har hänt? Vart tog hon vägen, flickan som var så söt och rar, som aldrig skulle göra något dumt, som aldrig skulle göra saker hennes föräldrar varnade för var dåliga? Ibland tänker jag "jag ska vara duktig. Jag ska sitta hemma ikväll, läsa, tv, måla jaa något iallafall, bara jag inte drar iväg o dricker o gör dumma grejer. Jag ska ta tag i mitt liv, bli en duktig flicka igen" men sen kommer det där "fuck the world, jag ska supa ner mig o göra precis vad jag vill och om någon kommer i min väg får de allt ångra det" och jag vet inte varför jag blir så ibland (jag tänker mig själv hotfull men jag vet, jag är liten o hade säkert åkt på stryk direkt om jag försökt nått heh) jag blir liksom destruktiv och känner verkligen att inget betyder något längre, jag behöver inte bry mig för ingen annan bryr sig (fel! jag vet, men man känner så vissa dagar) och livet är kort redan varför sitta o försöka göra något bra av det om det ändå alltid tar slut och blir skit igen? Why should it be so bad to be bad when its so hard to be anything at all, som Ola Salo sjunger. Jag kommer att kämpa med att hamna någonstans mitt emellan, ingen är ju perfekt och jag tror inte heller någon är genomond, jag vill bara bli hel. Jag vill bara bli mer mogen och erfaren och kunna veta svaret på mina frågor, en del av de iallafall så jag slipper vakna varje helg med ångest. Bara få kunna leva utan att känslorna blir så överdrivna berg o dalbanor.
Thalassa
Thalassa
desperate tears and your face stuck in my mind
Jag ville bara gå igenom minnena en gång till här, bara skriva upp det, även om jag vet innerst inne att jag aldrig kommer glömma det, vill jag ha det uppskrivet.
Jag minns första gången jag såg dig, även om det bara var en bild, så tyckte jag direkt att du var något av det finaste jag sett. Jag vågade knappt skriva till dig, för att du var så imponerande, jag kände mig så liten och dålig i jämförelse med dig.. Men en dag skrev du, och när du gav mig komplimanger helt plötsligt, nått halvår efter jag upptäckt dig, så kände jag direkt att jag ville träffa dig. Jag såg att du bodde långt ifrån mig, så jag gav upp direkt. Men du fortsatte skriva, vi fortsatte prata, och en kväll satt jag med min familj och några vänner och tittade på film, de andra var inne i filmen men jag satt en bit bort från dem med min dator på golvet. Vi skrev att vi var tvugna att träffas, och då visste jag att det var något. Jag bokade en biljett upp till dig, och de fem veckorna som vi väntade blev jag allt mer och mer nervös, vi pratade varje dag, längtade mer och mer, och sätter du skrev på var som ingen annan kille någonsin skrivit på. Det var inte liksom som att du "raggade" på mig, utan du skrev mer på ett vänskapligt vis, men samtidigt visste jag att vi båda hoppades på mer
Dagen kom, jag satt på tåget med min kompis, och hon försökte få mig att äta under resan, men jag kunde verkligen inte. Jag satt och skakade så otroligt mycket, och när det väl var dags att hoppa av på nästa station (jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det nu) så stod jag en bit bort från dörren på tåget, väntade på att det skulle stanna och tittade försiktigt ut. Jag såg dig inte, men sedan öppnades dörrarna, vi tittade runt lite, och där satt du en bit bort på en bänk. Du reste dig upp och kom och mötte oss. När jag såg dig för första gången på nära håll slappnade jag av, för du var så fin och verkade vara exakt så som jag tänkt mig. Men när vi väl kommit igång med att prata lite mer så var du till och med bättre. Jag glömmer aldrig när en av mina sjalar jag knytit runt höfterna fastnade i bildörren, och en man kom och knackade på min ruta för att säga till. Jag skämdes ihjäl x) eller när det blev strömavbrott mitt i en av filmerna vi hyrt, vad var det? I typ två timmar eller något? Riktigt dålig timing, just när vi skulle träffas första gången! Men när strömmen kom tillbaka, och under andra filmen vi såg, så gick min kompis ut för att röka, och då kysste du mig för första gången. Du fattar inte hur lycklig jag blev, jag vågade verkligen inte ta första steget men när du väl gjorde det kunde jag inte sluta kyssa dig, hålla om dig och bara titta in i dina perfekta ögon. Nästa dag då vi skulle säga hejdå kändes det både som om världen var vackrare än någonsin men samtidigt rasade ihop, jag var kär, du var kär, men vi skulle inte ses på länge, och du var så långt bort..
Men allt flöt på, och vi träffades, hemma hos mig, hos dig, sen mig igen.. och jag hade min period av ångest under vårt förhållande, tyvärr vågade jag inte visa den tidigare, men till slut fick jag hjälp, och det tog tid att gå igenom hjälpen, att reperera sig, men när det väl började kännas bättre, tog allt slut.
Alla planer vi hade spökar fortfarande då och då för mig, ditt ansikte dyker upp och får mig att vilja gråta när jag tänker på vad jag förlorat. Jag vill tro på alla som säger att det finns fler, men samtidigt kan jag inte tänka på annat än att du var den enda, jag sa det då och jag säger det nu, du är den enda rätta, alla andra killar kan ta sig. men jag vet att det är omöjligt, och jag vet att du tycker likadant, men ändå kan jag inte sluta hoppas och tänka på allt vi kunde haft tillsammans, allt som vi planerat, jag saknar dig så otroligt mycket.
kramar, Malin
I wont forget you, never forget me
Jag minns första gången jag såg dig, även om det bara var en bild, så tyckte jag direkt att du var något av det finaste jag sett. Jag vågade knappt skriva till dig, för att du var så imponerande, jag kände mig så liten och dålig i jämförelse med dig.. Men en dag skrev du, och när du gav mig komplimanger helt plötsligt, nått halvår efter jag upptäckt dig, så kände jag direkt att jag ville träffa dig. Jag såg att du bodde långt ifrån mig, så jag gav upp direkt. Men du fortsatte skriva, vi fortsatte prata, och en kväll satt jag med min familj och några vänner och tittade på film, de andra var inne i filmen men jag satt en bit bort från dem med min dator på golvet. Vi skrev att vi var tvugna att träffas, och då visste jag att det var något. Jag bokade en biljett upp till dig, och de fem veckorna som vi väntade blev jag allt mer och mer nervös, vi pratade varje dag, längtade mer och mer, och sätter du skrev på var som ingen annan kille någonsin skrivit på. Det var inte liksom som att du "raggade" på mig, utan du skrev mer på ett vänskapligt vis, men samtidigt visste jag att vi båda hoppades på mer
Dagen kom, jag satt på tåget med min kompis, och hon försökte få mig att äta under resan, men jag kunde verkligen inte. Jag satt och skakade så otroligt mycket, och när det väl var dags att hoppa av på nästa station (jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det nu) så stod jag en bit bort från dörren på tåget, väntade på att det skulle stanna och tittade försiktigt ut. Jag såg dig inte, men sedan öppnades dörrarna, vi tittade runt lite, och där satt du en bit bort på en bänk. Du reste dig upp och kom och mötte oss. När jag såg dig för första gången på nära håll slappnade jag av, för du var så fin och verkade vara exakt så som jag tänkt mig. Men när vi väl kommit igång med att prata lite mer så var du till och med bättre. Jag glömmer aldrig när en av mina sjalar jag knytit runt höfterna fastnade i bildörren, och en man kom och knackade på min ruta för att säga till. Jag skämdes ihjäl x) eller när det blev strömavbrott mitt i en av filmerna vi hyrt, vad var det? I typ två timmar eller något? Riktigt dålig timing, just när vi skulle träffas första gången! Men när strömmen kom tillbaka, och under andra filmen vi såg, så gick min kompis ut för att röka, och då kysste du mig för första gången. Du fattar inte hur lycklig jag blev, jag vågade verkligen inte ta första steget men när du väl gjorde det kunde jag inte sluta kyssa dig, hålla om dig och bara titta in i dina perfekta ögon. Nästa dag då vi skulle säga hejdå kändes det både som om världen var vackrare än någonsin men samtidigt rasade ihop, jag var kär, du var kär, men vi skulle inte ses på länge, och du var så långt bort..
Men allt flöt på, och vi träffades, hemma hos mig, hos dig, sen mig igen.. och jag hade min period av ångest under vårt förhållande, tyvärr vågade jag inte visa den tidigare, men till slut fick jag hjälp, och det tog tid att gå igenom hjälpen, att reperera sig, men när det väl började kännas bättre, tog allt slut.
Alla planer vi hade spökar fortfarande då och då för mig, ditt ansikte dyker upp och får mig att vilja gråta när jag tänker på vad jag förlorat. Jag vill tro på alla som säger att det finns fler, men samtidigt kan jag inte tänka på annat än att du var den enda, jag sa det då och jag säger det nu, du är den enda rätta, alla andra killar kan ta sig. men jag vet att det är omöjligt, och jag vet att du tycker likadant, men ändå kan jag inte sluta hoppas och tänka på allt vi kunde haft tillsammans, allt som vi planerat, jag saknar dig så otroligt mycket.
kramar, Malin
I wont forget you, never forget me
all I need is time
Ännu en gång hamnar jag på samma ställe, jag såg tillbaka, längre än jag brukat, och såg mina misstag. Jag ser honom, men han finns inte längre, han är död i mina tankar. Bara som en dröm jag för flera år sen drömt och nästan glömt. Nu ser jag dig, bara dig och hoppas fast jag vet att det aldrig går. Jag söker ändå efter lösningar, men jag vet innerst inne, det går inte.. jag önskar det gick, för du gav mig allt jag behövde. Men samtidigt, orkar inte båda kämpa för det, då är det inte menat.. och det gör mig ledsen, besviken och rädd. Jag ville så gärna försöka, jag vill så gärna försöka, men mina tankar är så delade. Är det bara ännu en undanflykt för att slippa ta tag i mitt liv? Jag menar, framför mig nu ligger en fet historia A bok, den ska vara utläst, snart, och jag har läst fyra sidor! SÅNA saker borde oroa mig nu, jag vill så gärna kunna oroa mig för normalare saker för en gångs skull! Okej, kärleksbekymmer i tonåren, det är nog något av det vanligaste fenomenet i världen.. men det är också något som verkligen tar på krafterna och sänker humöret totalt. Jag måste försöka släppa det nu iallafall, lite. Nu somnar jag snart, klockan är halv fyra och om jag skriver mer kommer det bara bli oseriöst, så godnatt, ciao.
Thalassa
Thalassa
This is my heart right now
Jag är trött på att gråta över gammalt, trött på att gråta över killar. Jag vet att jag själv är dålig ibland, och har betett mig rejält dåligt, men förlåt är allt man kan säga when it all comes around, right?
Inte till dig kanske, då jag ledde dig in i något du trodde var en sak jag trodde en annan.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att gottgöra dig, mer än att fullfölja vår vänskap och försöka finnas där så mycket jag kan för dig. Förlåt.
Jag kan inte spola tillbaka tiden till det jag saknar med dig, och jag vill inte heller, eftersom under den tiden var det så mycket annat som jag mådde dåligt över. Men jag önskar det fanns en ny chans, att få njuta av att vara din fullständigt, men det verkar inte så. Och det är väl bara att ta sig i kragen och förstå det, resa på sig och försöka vara stark. What more can I do?
Jag vet att du kommer hitta någon ny, snart förmodligen. Själv vet jag inte hur jag kommer gå vidare, när jag kommer gå vidare.. men tills dess kommer jag aldrig svika dig, och jag lovar att försöka förbättra på allt dåligt hos mig, jag försöker förstå det själv, och jag vill bli bättre, men det är inte lätt speciellt inte utan dig.
Men sålänge jag finns här, även om det är 60 mil eller 600 mil eller 6000 mil, så kommer jag stå vid din sida, och försöka gå vidare, men alltid komma till dig så fort du behöver mig.. I miss you.
Jag ska sluta tycka synd om mig, för nu mår jag bättre, jag har fått hjälp och jag borde försöka koncentrera mig på andra saker än nästa fylla, piercing eller tatuering o sånt skit som jag egentligen inte ville hamna i. Allt jag ber om nu är att få bli kär och älskad på riktigt, och även om det inte skulle bli du, så kommer du ändå finnas kvar i mina tankar. Jag har inget bra svar på vad jag vill längre med något annat i livet, jag får helt enkelt se vart ödet för mig. Nu ska jag ta och kolla nån film o sen sova, förkylningen tar kål på mig. Och jag tänker på dig, bara så du vet, alltid.
Thalassa
Inte till dig kanske, då jag ledde dig in i något du trodde var en sak jag trodde en annan.. jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att gottgöra dig, mer än att fullfölja vår vänskap och försöka finnas där så mycket jag kan för dig. Förlåt.
Jag kan inte spola tillbaka tiden till det jag saknar med dig, och jag vill inte heller, eftersom under den tiden var det så mycket annat som jag mådde dåligt över. Men jag önskar det fanns en ny chans, att få njuta av att vara din fullständigt, men det verkar inte så. Och det är väl bara att ta sig i kragen och förstå det, resa på sig och försöka vara stark. What more can I do?
Jag vet att du kommer hitta någon ny, snart förmodligen. Själv vet jag inte hur jag kommer gå vidare, när jag kommer gå vidare.. men tills dess kommer jag aldrig svika dig, och jag lovar att försöka förbättra på allt dåligt hos mig, jag försöker förstå det själv, och jag vill bli bättre, men det är inte lätt speciellt inte utan dig.
Men sålänge jag finns här, även om det är 60 mil eller 600 mil eller 6000 mil, så kommer jag stå vid din sida, och försöka gå vidare, men alltid komma till dig så fort du behöver mig.. I miss you.
Jag ska sluta tycka synd om mig, för nu mår jag bättre, jag har fått hjälp och jag borde försöka koncentrera mig på andra saker än nästa fylla, piercing eller tatuering o sånt skit som jag egentligen inte ville hamna i. Allt jag ber om nu är att få bli kär och älskad på riktigt, och även om det inte skulle bli du, så kommer du ändå finnas kvar i mina tankar. Jag har inget bra svar på vad jag vill längre med något annat i livet, jag får helt enkelt se vart ödet för mig. Nu ska jag ta och kolla nån film o sen sova, förkylningen tar kål på mig. Och jag tänker på dig, bara så du vet, alltid.
Thalassa
grey eyes with red tears
jag vet inte om det är rädslan för att bli glömd eller oälskad, eller, jag var aldrig den som blev älskad. så det är väl rädsla att bli glömd. jag borde inte sucka mer, borde inte gråta över det. men det är naturligt, och tiden läker alla sår, men det blir alltid ärr, och djupare för varje gång. precis som mina händer så darrar hela mitt hjärta, och jag vet inte om det är på liv eller död, eller bara en lek. jag kan iallafall inte gömma mig, för minnen lurar i varje hörn. lura i mig vad ni vill, jag är inte ens en klar bok, inte ens halvklar, bestäm mitt öde, skriv mitt liv som ni vill. jag kan ändå inte kontrollera det själv med ett hjärta av sot.
Im falling. Again
Jag faller. En prinsessa som dog lika snabbt som hon föddes, precis som hennes kortvariga kärlekshistorier.
Hur jag än gör, vad jag än väljer, jag kommer aldrig vara bra nog för någon. Jag är så naiv och så överkänslig, det finns inget som kan få mig tam. Mitt hjärta och min hjärna är jämt uppe i det blå, jag blir aldrig nöjd. Ingen är bra nog för mig, jag blir aldrig bra nog för någon. Jag tvivlar alltid på mig själv, men vet alltid längst inne att jag klarar det. Jag hoppas alltid, jag tror och jag kommer aldrig sluta vänta. Men ibland vill jag bara ge upp, men när allt kommer omkring, så är jag en människa som er alla andra, bara en i mängden.
Jag vet, du har rätt. Jag är så egoistisk, och du förstår inte hur mycket jag hatar det..
I wont be good enough, no one will be good enough to change this rotten heart
Hur jag än gör, vad jag än väljer, jag kommer aldrig vara bra nog för någon. Jag är så naiv och så överkänslig, det finns inget som kan få mig tam. Mitt hjärta och min hjärna är jämt uppe i det blå, jag blir aldrig nöjd. Ingen är bra nog för mig, jag blir aldrig bra nog för någon. Jag tvivlar alltid på mig själv, men vet alltid längst inne att jag klarar det. Jag hoppas alltid, jag tror och jag kommer aldrig sluta vänta. Men ibland vill jag bara ge upp, men när allt kommer omkring, så är jag en människa som er alla andra, bara en i mängden.
Jag vet, du har rätt. Jag är så egoistisk, och du förstår inte hur mycket jag hatar det..
I wont be good enough, no one will be good enough to change this rotten heart
Shining star
Oh shining star above, I see the light so clear, so bright. I wish and hope for the light to pick me up, drag me away from this world. On earth we learn to fight all the time, but all I want is peace. Peace for the people, peace in myself, in my head, in my heart. I could cry out all this planets water, I could rip out my guts just to come to that star. Oh shining star above, take me to your light, to your bright shining light, let my eyes stay closed forever in eternal bright light.
My hidden paradise - I dont need diamonds, I just need...
I want to travel, away from everything with everyone that I love. I wish there was another world where the heaven was filled with stars all the time, it would always be night with a sweet pink and purple light. The grass would be blue and the sea red as blood, white roses and blue forgetmenot would grow everywhere. It would always be a scent of vanilla and the moon would always shine bigger than ever. I could ride beautiful golden and silver horses through a shining forest with my firends, we could swim in the lake where mermaids welcomed us. Somtimes a lightning or two would hit us and not harm us just fill us with new energy to always stay awake. We would never miss a single second of those wonderful days in this beautiful paradise. Call me crazy, cuz I am. But my mind isnt in this world sometimes. Most of the time actually, Im nowhere. Im just stuck on a rollercoaster.
Bilden ovan är tagen av Olivia Burducea.
dont let go its such a wonderful life
Ive been walking through hell for a so long time, my eyes were filled with tears all the time
I had the world on my shoulders and the people was my enemies, even myself
There was no escape no one could see how deep I was falling, I just kept on falling
Darkness around me showed me demons that invited me, or more likely, pushed me into hell
Screaming out loud with no sound to come, I was sitting there alone in the flames with my hope burning out
Then suddenly a voice said it was time to stop this, I was so sure this was the end
I wanted every knife inside my demonfilled body, every poison running with my blood
But the voice kept on sayin, it is time to end this! And I knew I couldnt leave, I had to end it
I was taken to some kind of timeless place with no faces and no voices, just siluettes of sadness
I could see how they didnt see me either, so I didnt care, I just kept on walking and cryin
I was scared, but they told me that this was the end and a new beginning would come
My life was dark, but I couldnt do anything, I was hidden inside a prison were reality could visit me
A man told me one night that everything was so simple, and I wanted to kill him cuz he didnt realize my problems
Then it came to me, he was right, so I started to walk to the burning little hope that now was alive inside of me
The prison was now my rescue, and I knew the people here would do everything to help me
I was locked up but I didnt mind, everything except that world outside the walls and windows was ok
So I trusted them, and they helped me, now I can smile again, I can think for myself "dont worry, it will be better"
I can laugh without faking it, I can sleep with no nightmares, I can wake up thinking "its such a wonderful life".
Min engelska är inte den bästa så sry om jag failade allt för mycket. Men jag bara skrev på, och detta är väl en liten sammanfattning på hur det varit de senaste månaderna. Vad som hänt och varför det hänt är en annan femma, och det är något jag enbart delar med mig av till mina närmsta. Tack till alla som stöttat mig så otroligt mycket genom detta helvetet, och tack alla som fortfarande hjälper mig upp. Jag vet inte vad som hänt om jag inte fått hjälp i tid heller, det blev för mycket. Men jag ska aldrig ge upp, det finns för mycket att leva för.
Song of the day: Hurts - Wonderful life
I had the world on my shoulders and the people was my enemies, even myself
There was no escape no one could see how deep I was falling, I just kept on falling
Darkness around me showed me demons that invited me, or more likely, pushed me into hell
Screaming out loud with no sound to come, I was sitting there alone in the flames with my hope burning out
Then suddenly a voice said it was time to stop this, I was so sure this was the end
I wanted every knife inside my demonfilled body, every poison running with my blood
But the voice kept on sayin, it is time to end this! And I knew I couldnt leave, I had to end it
I was taken to some kind of timeless place with no faces and no voices, just siluettes of sadness
I could see how they didnt see me either, so I didnt care, I just kept on walking and cryin
I was scared, but they told me that this was the end and a new beginning would come
My life was dark, but I couldnt do anything, I was hidden inside a prison were reality could visit me
A man told me one night that everything was so simple, and I wanted to kill him cuz he didnt realize my problems
Then it came to me, he was right, so I started to walk to the burning little hope that now was alive inside of me
The prison was now my rescue, and I knew the people here would do everything to help me
I was locked up but I didnt mind, everything except that world outside the walls and windows was ok
So I trusted them, and they helped me, now I can smile again, I can think for myself "dont worry, it will be better"
I can laugh without faking it, I can sleep with no nightmares, I can wake up thinking "its such a wonderful life".
Min engelska är inte den bästa så sry om jag failade allt för mycket. Men jag bara skrev på, och detta är väl en liten sammanfattning på hur det varit de senaste månaderna. Vad som hänt och varför det hänt är en annan femma, och det är något jag enbart delar med mig av till mina närmsta. Tack till alla som stöttat mig så otroligt mycket genom detta helvetet, och tack alla som fortfarande hjälper mig upp. Jag vet inte vad som hänt om jag inte fått hjälp i tid heller, det blev för mycket. Men jag ska aldrig ge upp, det finns för mycket att leva för.
Song of the day: Hurts - Wonderful life
No Im not insane, or maybe I am
Vad man än gör, vad man än hittar eller väljer, så är det alltid något som ligger och gnager i tankarna, som förstör ens balans i livet och ger en så stark ångest att man ibland förlorar sig själv helt i den. Känslan kan beskrivas som små spöken, som lägger sig som en tjock hinna nästan omöjlig att ta sig ur. Man försöker lita på en liten låga som brinner framför en några meter bort, men den flyttas bara längre och längre bort känns det som. Verkligheten och det som är rätt försvinner sakta, och jag kan inte greppa tag om det stöd jag får och försöka sträcka mig efter allt bra igen. Ibland undrar jag om jag är psykiskt sjuk på något sätt, men när jag pratar med vissa vänner förstår jag att alla går igenom ett helvete då och då. Men varför hamnar jag alltid i sånt här vid fel tillfälle? Det är nu jag borde le, nu jag borde se klart och känna mig lycklig. Jag har allt i princip, men ändå letar jag upp alla små fel och förstorar upp de så mycket det bara går. Jag dränker mig själv, kväver mig själv och väntar på att någon ska hjälpa mig. Men det kan ingen, för ingen skulle förstå. Jag förstår det inte ens själv. Och dessutom får jag en stark press på mig att jag måste göra rätt hela tiden, jag måste alltid vara den som är snäll och positiv, när jag egentligen säkert just nu är världens mest negativa person. Jag klamrar mig fast vid en vägg full av sot och gammal skit som tränger in i mitt huvud och gör att jag bara ser svart. Är det som vissa säger? Är jag förälskad i min egen ångest? Är jag beroende av att ha ett ständigt problem? Jag tror nästan det ibland, för jag kan knappt minnas någon period i mitt liv sen fjärde klass som jag har gått helt utan något som tyngt mig riktigt mycket. Alltid är det något, större eller mindre, men det är alltid något som förföljer mig och spökar. Jag låter som en galen människa, och kanske är jag det? Men jag orkar inte gömma mina känslor, det gör nästan hela resten av världen. Jag vill inte låtsas och gå och klistra på världens fejkleende bara för att alla andra gör det, jag orkar inte mer! Jag vill bara vara nöjd, jag skiter i perfektion, jag struntar helt i all onödig skit som jag ändå inte behöver. Bara jag får le på riktigt, inte må piss i princip hela tiden. Jag vill vara glad över allt jag har, över alla underbara människor som finns i mitt liv, inte kasta bort allt bara för att samhället pekar på mig och säger "gör så annars är du inte bra nog!" osv. Hur ska man egentligen göra? Jag vet inte, och ingen annan verkar heller veta. Vi är bara robotar, packade med känslor vi inte får visa. Jag hatar det här, och jag är så sjukt förvirrad.
