jag vet inte om det är rädslan för att bli glömd eller oälskad, eller, jag var aldrig den som blev älskad. så det är väl rädsla att bli glömd. jag borde inte sucka mer, borde inte gråta över det. men det är naturligt, och tiden läker alla sår, men det blir alltid ärr, och djupare för varje gång. precis som mina händer så darrar hela mitt hjärta, och jag vet inte om det är på liv eller död, eller bara en lek. jag kan iallafall inte gömma mig, för minnen lurar i varje hörn. lura i mig vad ni vill, jag är inte ens en klar bok, inte ens halvklar, bestäm mitt öde, skriv mitt liv som ni vill. jag kan ändå inte kontrollera det själv med ett hjärta av sot.

Jag faller. En prinsessa som dog lika snabbt som hon föddes, precis som hennes kortvariga kärlekshistorier.

Hur jag än gör, vad jag än väljer, jag kommer aldrig vara bra nog för någon. Jag är så naiv och så överkänslig, det finns inget som kan få mig tam. Mitt hjärta och min hjärna är jämt uppe i det blå, jag blir aldrig nöjd. Ingen är bra nog för mig, jag blir aldrig bra nog för någon. Jag tvivlar alltid på mig själv, men vet alltid längst inne att jag klarar det. Jag hoppas alltid, jag tror och jag kommer aldrig sluta vänta. Men ibland vill jag bara ge upp, men när allt kommer omkring, så är jag en människa som er alla andra, bara en i mängden.
Jag vet, du har rätt. Jag är så egoistisk, och du förstår inte hur mycket jag hatar det..

I wont be good enough, no one will be good enough to change this rotten heart