No words could describe my situation
Jag tvingar jämt mig själv att fortsätta. Bara fortsätta försöka, att fortsätta stå ut och orka med allt. Det var som en berg o dalbana, men det blir bara djupare och djupare dalar. Det är som en båge ner, med några få uppåtgångar, men de är väldigt få. Jag har så många skäl att vara glad, men ändå dras jag ner i ett helvete. Ett helvete som jag själv skapat. Jag känner mig inte alltid som en människa, oftast känns det bara som att jag är ett tomt objekt som inifrån skriker desperat efter hjälp. Hjälp som jag aldrig kommer få. Det finns inget slut, jag kan inte komma ifrån det, och jag kan aldrig le igen utan att känna mig dyster på insidan. Ingen kan hjälpa mig, ingen förstår mig, det är så det känns. Men ändå fortsätter jag låtsas, som om allt vore perfekt. För jag vågar inte dra ner någon annan i mitt helvete, och jag vågar inte visa det, för det är så löjligt. Jag får fortsätta i tystnad, och drömma om något bättre och enklare, men jag vågar inte hoppas längre. Jag kämpar utan att kämpa.
Walk into the future
Hoppas alla har en bra sommar!
Thalassa
generation manipulation
Världen känns kall och mörk, den känns grå och platt. Jag har alltid haft som mål att inte dras in i detta trista och hårda mönster, men det är svårt. Generation manipulation och pressen att vara felfri jagar oss alla ständigt. Vi går med påklistrade leenden och tio lager, minst, påhittat självförtroende och lycka. Samtidigt som man spelar lycklig och perfekt visar världen en jämt att man saknar det ena och det andra och man jagar en bild någon eller några anser är perfekt och försöker efterlikna den. Inget sker med våld så man har inget att klaga över. Det är ditt eget val att sätta på TVn, det är ditt eget val att titta på alla reklamer och sådant som hängs upp överallt, det är ditt eget val att lyssna på alla andra människor som talar om detta. Vart du än går jagas du av det, men ingen tvingar dig att lyssna. Men vem kan hålla huvudet ovanför ytan när i princip varje människa simmar under och tittar snett på dig om du inte gör samma sak?
Tänk efter, vem är du? Är du tvungen att vara någon som andra anser vara en hel person? Finns det inte mer än alla dessa kategorier kallade "stilar" att välja bland? Måste du tvunget se ut på ett sätt för att kunna tycka på det sättet? Måste du lyssna på den musiken för att kunna tycka om någon annan som gör det? Måste man gå på ytan och på ytliga intressen, när det i slutändan ändå alltid visar sig att det inte alls är det som är viktigt. Försök akta er för vad världen vill pressa i er hela tiden. Du blir inte gladare för att du har den saken, du blir inte mer lycklig för att halva världen tycker att du har grym stil. Du får bara höga förväntningar på att du alltid måste göra bättre ifrån dig nästa gång isåfall. Det är så det är, det ska bara bli bättre, gammalt är dåligt, nytt är bra. Varför ska man ha det bästa av allt hela tiden? Klart man vill ha det så bra som möjligt, men vi prioriterar ofta fel saker.
Det finns mer än bara yta, och det är verkligen INTE töntigt att gå på djupet ibland också, att tro att en persons värde sitter i utseendet och stil och allt sånt är däremot töntigt, löjligt helt enkelt. Ibland tänker jag, tänk om alla i världen varit blinda? Visst, det hade nog blivit lite kaos då.. men jag tänker mer att isåfall hade vi utvecklat en helt annan värld, vi hade levt ett helt annat liv och ibland tycker jag den tanken känns riktigt bra, men mest skum.. Men det behövs verkligen för vår värld att vi börjar tänka på mer än bara pengar och ytligheter, allt med status och sånt, alla vill nog helst av allt nu för tiden vara vackra, rika och populära. Även jag kan erkänna att det låter frestande. Men jag tänker inte falla för det, jag vill inte det. Jag vill inte låtsas som om allting är hur bra som helst och koncentrera mig på mina små problem som jag inte ens behöver bry mig om egentligen när jag har möjligheten att kunna hjälpa andra som har det sämre och påverka världen kanske lite iallafall till att bli bättre. Det är svårt att stå emot allt sånt som man lätt annars lockas av, men jag tror att om vi försöker, och ett tag koncentrerar oss på vad som verkligen behöver ändras i världen, så kan utvecklingen komma ett steg längre när det gäller mänskligheten. Nu har vi fastnat i en kall och trist värld, och jag vill ändra på det, så mycket som jag kan.
every rose has its thorn
like so many times before
you all want to be barbie
everyone tries to be perfect
to concentrate on the inside is corny and pathetic
if youre not another hottie youre never gonna be good enough
Jag måste ta upp en sak som jag fått nog av. Jag är trött på folk som är ytliga, och till den gruppen tillhör även jag själv. Men jag håller på att försöka ta mig ifrån det för jag hatar det, jag sätter så höga krav på mig själv hela tiden och ibland mår jag så dåligt över det att jag inte ens vill stiga upp ur sängen på morgonen. Jag är inte perfekt, verkligen inte. Och de som tittar på mina bilder på mig själv och tänker "Herregud vad perfekt hon är!" eller så (jag anser inte själv att jag är perfekt, jag har fått flera kommentarer av andra om det genom åren) ni borde tänka på att vissa blir bra på bild, bättre än hur de ser ut i verkligheten och att jag även har photoshop och fixar det jag ogillar hos mig själv där (inte överdrivet mycket då! förut gjorde jag det, men jag har fått mer kontroll över det nu). Det är likadant med kändisar och så, de blir också photoshopade och hela köret och vi tror så blint på att de är så perfekta i verkligheten som på framsidorna av tidningar osv. Men det är de ju inte. Jag är likadan, jag har många brister tycker jag, jag är nöjd med mig själv men jag är långt ifrån perfekt. Och förut tyckte jag det var roligt att få den uppmärksamheten kring mitt utseende bara, men sen började jag oroa mig för att träffa folk i verkligheten.. liksom, tänk om de inte tyckte jag var lika snygg i verkligheten som på mina bilder? Och jag hatar att va så ytlig och fixerad! Jag vill inte vara det jag avskyr det!!! Jag vill aldrig att någon ska tycka jag är intressant på grund av mitt utseende, jag vill klart se bra ut, men jag vill inte att det är det enda man ser när man tänker på mig. Jag vill att folk ska ta mig på allvar, att de inte ska tycka mitt utseende är viktigt utan min personlighet. Visst om jag i verkligheten får höra någon komplimang för mitt utseende blir jag inte direkt ledsen, men jag bryr mig inte om folk skriver det på till exempel bilddagboken eller så utan att ha sett mig i verkligheten. För jag själv tycker inte det känns som jag längre på en hel del av mina bilder. Även om de inte är alls mycket photoshopade känns det ändå som verkligheten är helt annorlunda. Och så är det med många, det har jag själv sett med andra också. Många ser totalt annorlunda ut i verkligheten än på sina bilder.
Och nu hoppas jag inte att jag gett intrycket av att jag tror jag är snyggast i hela världen eller tvärtom eller så, utan det jag ville få fram i detta inlägget är att jag inte vill bli uppskattat eller ogillad för mitt utseende, utan lär känna mig och träffa mig innan ni yttrar er om vad ni tycker. Jag är bara människa, precis som alla andra.
Thalassa
too good to be true
Jag ville bara skriva det här mest för att försöka skriva av mig lite, alla känslor e så sjuka. Men också för att andra ska försöka förstå lite hur jag känner så ni som umgås med mig förstår varför jag är så konstig nu haha. Jag vill ärligt talat aldrig ha någon annan och jag vågar inte tänka mig ett liv utan den här killen. Detta känns helt rätt.
Thalassa
Theres no place called home
Brick by boring brick
Och nu är jag trött och ska sova, som Emilia. Klockan är trots allt fem snart.. Godnatt!
Thalassa
On the other side..
Är vi som tomma böcker då vi föds? Eller bara ett enda tomt blad kanske? För varje liten händelse som sker så uppstår en tanke, och den skrivs ner i denna såkallade "bok". Vi lär oss efterhand och allt som skrivs ner, det vi är med om, blir erfarenheter och vi formas och blir en alldeles egen personlighet. Men hur vet man då vad som egentligen är rätt och vad som egentligen är fel? Vi får ju alla helt olika uppfattningar om livet och helt olika syn på världen. Men tack vare detta blir vi ju alla så olika, vilket iallafall jag tycker är bra.
Men om man går tillbaka till den där första, tomma sidan av vårt liv. Vad var vi då? Kunde vi känna sorg, glädje, hat, kärlek..? Är även känslor något vi lär oss? Vem lärde oss dessa känslorna då först?
Jag vill klaga på den som kom på kärlek. Och på den som kom på hat. Men förmodligen ledde det ena till det andra. Först kärlek, sen hat. Men i själva verket tror jag att känslor är något som alltid funnits i oss. Som barn formas man ju genom att antingen bli en person som litar på folk om man behandlas väl under sin uppväxt, eller tvärtom om det är tvärtom då. Hur vi blir senare beror på resten av vårt liv! Omgivningen kan ändras eller så väljer man någon ny väg helt enkelt.
Jag undrar ibland varför jag är som jag är, och försöker söka bakåt i mitt liv och hittar ofta små händelser som får mig att tänka "det kan ju ha varit det som gjorde att jag tänkte/gjorde/blev såhär" osv.
Ibland undrar jag varför folk i min omgivning är som de är, men eftersom man inte kan se någon annan persons liv helt och hållet så som den själv, så går det nog aldrig att få svar på det, ifall man inte frågar och får svar av den själv då såklart..
När jag ser något som jag förstår är dåligt i en person, alltså skadar personen själv, antingen hela tiden eller som kommer förstöra för den, så vill jag ofta hjälpa. Det är dock så svårt! Eftersom en hel del inte vill släppa in en.. Och det förstår jag. Jag vill inte heller släppa in alla i mitt liv helt och hållet ju, och stänger ofta ute folk och spelar glad istället.
Mitt största mål i livet är att påverka folk, på ett bra sätt, leda dem till något nytt och mycket bättre, till allt det som jag tycker är viktigt, som jag vet är viktigt och som skulle göra världen så mycket bättre. Det är en svår grej och jag tror att många som är estetiska vill i grunden påverka folk på ett positivt sätt. Det är ju genom våra estetiska sidor som vi kan få fram våra budskap. Jag är dock fortfarande bara 18 år gammal, jag är ung och jag kan inte påstå att jag vet exakt vad jag vill göra i framtiden. Eller jag kan ju säga nu vad jag verkligen vill och min största dröm för tillfället är att bli manusförfattare och skådespelerska i USA men liksom, för bara 3 år sen var min stora dröm att bli modedesigner. Och några år innan det ville jag bli sångerska. Man ändras helt enkelt, det är just det där med hur man skapas och formas beroende på erfarenheterna man får i livet.
Jag tror aldrig man blir riktigt hel och färdig som människa, vi är ständigt uppbyggande.
Fast sen är jag en person med tankarna bland molnen så jag tror faktiskt att när man finner kärleken, även om den varar alltid eller kortare, så är man hel. Har man upplevt äkta kärlek vet man att världen kan vara vacker no matter what. Har man varit olyckligt kär dessutom vet man hur det är att vara ensam, trots att folk kanske är omkring en och försöker hjälpa och bry sig hur mycket som helst.
Jag spekulerar mycket kring just detta hela tiden, vad är vi? Varför är vi här och vad är meningen med allt?
Jag är så rädd att förlita mig helt och hållet på den tråkiga vetenskapliga tron, samtidigt som jag är rädd för att sväva iväg för mycket i de mer övernaturliga och själsliga tankarna.. men det är väl där nyckelordet (jag tycker iallafall det är det livets nyckelord) "balans" kommer in.
Vi kommer aldrig få veta, därför tror jag på vetenskapen till hundra procent om den visar sig vara sann till hundra procent. Men samtidigt låter jag mig drömma mig bort och tro på det också. Jag menar, om vi inte kan veta exakt vad som händer, varför inte tro på det vackraste då?
Jag låter alltid så överdriven när jag skriver eller berättar om mina tankar kring livet, och ibland låter jag överdrivet positiv och ibland överdrivet negativ.. Men jag vet en sak helt säkert, ni andra har också en hel del tankar och vi alla undrar.
Men iallafall så kommer jag lägga ner mitt liv på dels mig själv och dels på mänsklighetens utveckling. Jag vill göra världen bättre, hur vet jag inte än, men jag vet att jag vill göra något bra här innan jag lämnar jordens yta.
Thalassa
goodbye skåne, hello stockholm
Igår fyllde jag 18 hur som helst, det var en riktigt trevlig dag faktiskt! Började med att vi hade Mode lektionen i skolan på morgonen, Olivia och Kallo kom och grattade mig och Kallo gav mig ett jättegulligt kort som hon gjort! Olivia köpte senare mina favorit kakor till mig, woho! Och sen kom Line lite senare och hade med sig en skiva till mig att spela upp på lektionen :D Alla andra har alltid med sina skivor och spelar upp världens sämsta musik (enligt mig då) så jag fick äntligen visa vad som är det bästa :3 Underbart! Sen innan Foto lektionen så kom Anna till skolan och gav mig en prinsesstårta :D Det var så gulligt! Och efter Foton så hade jag lååång håla, sen hade jag Matte och fick gå rätt tidigt så jag hann med min buss och då var det dags för släktkalas här hemma! Och på kvällen kom bästis Emilia hem till mig och lämnade sin lilla present och satt och pratade ett tag, och hon gav mig sovkläder, shorts och linne i typ siden-liknande tyg. RIKTIGT fint! <3
Så ja, en lyckad dag! Fick flera grattis både på sms och irl, och typ bdb osv :P Så tack alla som grattat mig och som gett så fina saker :3 Imorgon blir det att gå ut och äta på Mezo med Line och byta presenter!
Man borde väl lägga till ett "Livet leker!" men jag känner mig ärligt inte på topp. Jag ska inte klaga, men jag är väl bara trött på allt helt enkelt. Nåja, ska bli skönt med lov. Och när jag kommer hem från Stockholm ska jag ha värsta mini julafton med bästaste Olivia Lutterplutt :D <3
Nu måste jag definitivt börja med läxan! Ha det så bra alla!
Thalassa
searching perfection - impossible mission?
Iallafall, varför Hamlet filmen påminde mig om den skol-händelsen var för att jag tänkte tillbaka i historian. Jag tänkte på hur mycket världen och vi människor utvecklats. Och det fick mig att tänka på hur mycket den även kommer att förändras.. Vi människor tar ju alltid tag i de största problemen, och ska alltid förbättra allting hela tiden. Vad är då vårt mål? Perfektion? Men perfektion existerar ju inte? Det är alltså något omöjligt vår värld kämpar för. Men samtidigt, varför inte göra världen bättre? Liksom historian är till för att vi ska lära oss av misstagen som hänt förut, och för att vi ska minnas. Jag tycker hela mänskligheten, faktiskt hela världen, är rätt märklig. Vi är bara fast här i en värld utan att veta vad som egentligen är rätt eller fel, vi vet inte vart vi kommer ifrån och inte vart vi går efter detta livet. Vi lever i den värld vi känner med våra sinnen, den vi ser, hör osv. Vi tänker ofta "vad är meningen med livet?" och "vad händer egentligen?" men vi kan aldrig hitta svaret på det och därför fortsätter vi leva i den här världen och bara, lever. Vi har alla vår chans att göra exakt vad vi vill och visst, det finns hinder. Vi kan antingen se världen som vår lekplats eller vårt fängelse, och antingen se döden som ett slut eller en början. Jag själv undrar nästan mest vad jag var innan jag kom till vår värld. Fanns jag? Vart fanns jag? Var jag på den här jorden eller en helt annan värld? Vad som händer efter, ja, det skrämmer mig mest. Jag är riktigt rädd för döden, och det beror på just den största skräcken för oss alla - att inte veta. Men jag själv försöker hålla mina tankar öppna och aldrig säga "jag vet att.." och vara hundra procent säker. Och samtidigt lever jag i den värld jag lever i, och försöker hålla fötterna på jorden och inte ägna hela mitt liv åt tankar som kanske kan slösa bort det. Man måste hitta balans helt enkelt.
Ännu en gång har jag skrivit på om mina åh så onödiga inlägg. Men allvarligt, men vill höra om vilka skor jag köpte senast eller vad jag fikade sist? Jag vill ha en blogg med mina tankar, och visst, ibland kommer jag blogga på det kanske mer vanliga sättet, men detta är även en dagbok, en öppen dagbok.
Ha det bäst alla!
Thalassa
friendship = the real love?
Det som skrämt mig är att jag, trots flera månader av sorg och ett krossat hjärta som jag pusslat ihop, så kom jag över det.. Jag vet, jag vet.. det kanske kommer ännu starkare känslor, men efter det lilla jag varit med om, och efter vad jag hört att kärlek blir till senare, så verkar själva den här vackra sagolika kärleken vi alla drömmer om bara vara just en dröm. En dröm som går i uppfyllelse vädligt sällan i livet, och när den gör det, så gör det antingen väldigt ont när det tas ifrån en, eller så försvinner känslorna och du är själv den som gjort slut på det hela.. min tanke är svår att förklara, men jag menar att den kärleken man oftast visar i tex. filmer och som oftast musiktexter handlar om, det är förälskelsen. Början till kärlek. Det är inte förrän man kan bråka och känna sig som en vän med sin partner som man har riktig kärlek. Därmes undrar jag - är då vänskapen den enda riktiga kärleken? Eftersom förälskelse aldrig kan hålla i lika starkt, åtsminstone inte hela tiden, verkligen inte!
Familjekärlek, jaa, där är det väl samma sak! Man är vän med sin familj ungefär också, man ska helt enkelt kunna bråka och ändå älska varandra. Vad som än händer, så finns kärleken kvar liksom.
Jo, jag tror vänskap är ett mycket bra alternativt ord för kärlek, och förälskelse är bara början på en specifik slags kärlek, den kärlek du känner för en person du attraheras av på något sätt eller vis.
Kärlek är inte detsamma som lust heller, och romantik är bara en del av kärlek. Kärlek är vänskap, vänskap är kärlek. Och detta har jag insett tack vare att jag förstått hur mycket mer jag älskar mina vänner än jag någonsin älskat någon liten "crush". Mina större förälskningar, de är klart jag älskat dem, och det kommer jag alltid på nåt sätt göra. För visst, man kan tappa kontakten, man kan till och med bli ovänner om det går så illa. Men jag har alltid kvar mina minnen och personen kommer alltid dela dem med mig. Det gör att jag älskar dem för det, plus för att de fått mig att känna mig trygg, älskad och speciell. Låter det inte som det samma som en vän gör? Hos en vän känner man sig också trygg, älskad och speciell. Vänskap. Ja, det låter kanske tråkigt i en dels öron, men jag tycker det är vädligt fint faktiskt. Det betyder att så länge vi har våra vänner omkring oss, så är vi alltid rika på kärlek. Även om du är singel utan någon som kysser dig och kallas för din flickvän eller pojkvän.
Jag hoppas jag fick fram hur jag tänkte i texten. Varför jag skriver är för att jag som sagt insett hur mycket en hel del personer i mitt liv betyder för mig, hur mycket de format och påverkat mig och gjort mig till den jag är idag.
Och vare sig det är en bästis, en bror, ett ex, ett husdjur eller en polare så är det vänskap i allt, kärlek i allt.
Jag hoppas även att de personer som tror att jag glömt bort dem läser detta och att ni tar åt er, jag älskar er. Trots vi inte hörs varje dag, trots jag verkat kall. Jag har haft en hel del att ta itu med och jag har det fortfarande hela tiden.. Livet är så upp och ner och jag har svårt att öppna mig helt när det blir så mycket. Men jag önskar jag kunnat hålla kvar vid de som glidit ifrån mig. Ni vet själva vilka ni är. Och de som stöttar mig varje dag just nu och som jag umgås mest med, även er älskar jag. Det finns de som gör vardagarna till något spännande och roligt, och några är värda att dö för.
Nu är jag trött och ska sova, men jag ska uppdatera mer igen! Haft en liten paus, inte haft något alls att skriva. Eller jo.. hänt en del, både bra och dåligt, men jag har inte haft ork att skriva om det här bara.
Men ha det bäst alla!
Thalassa
Deja vu, escape, clueless...
Idag åkte jag in till skolan men det slutade med att jag tog bussen hem direkt igen innan jag ens kommit in på lektionen - jag fick ont i magen, riktigt ont. Och det sitter i, men hur dåligt jag än mår så måste jag iväg imorgon.. jag har filosofiprov (som jag för övrigt sitter och pluggar på nu, liten paus nu dock) och det provet har jag redan fått flytta fram twice, och sen förra veckan skulle det redovisas för foto A, tema Jag, och jag är inte ens klar?! Så det får jag förklara på nått mysko sätt imorgon trots vi haft flera veckor på oss.. har dock bara kvar att ta fram själva bilderna. Jag har framkallat (pappa hjälpte mig här hemma, tur han är amatörfotograf!) sen så har jag matte.. USCH!!! Och matten måååste jag verkligen vara med på nu för det var säkert nästan två månader sist jag var där!!! Omg, jag är SÅ efter i det.. Och jag hatar matte jag kommer säkert få streck och inte kunna ta studenten detta året, jag orkar inte.. jag måste få minst IG liksom, har streck hitills.. :(((((((((((((((((((
Helgen var den tråkigaste någonsin! Förutom att jag såg premiären på New moon i fredags, direkt efter skolan, med Olivia L och Emilia, åååh, det ägde, världens bästa film liksom <3 bättre än första lätt!!!
Sen tänkte jag tipsa er om böckerna som Olivia L tipsade mig om för nån månad sen, Vampire Academy, för er som gillar Twilight så är detta verkligen något! Det finns än så länge fyra böcker ute, första heter då "Vampire Academy" tvåan "Frost bite" trean "Shadow kiss" och fyran "Blood promise". De två första finns ute på svenska och heter "Törst" och "Fruset blod". Vad jag vet så kommer det två till böcker, och femman kommer ut i Maj enligt Olivia. Böckerna är skrivna av Richelle Mead. Och ja, de är OTROLIGT bra! Seriöst, i lördags kväll när jag läste ut trean (började på fyran igår) så glömde jag bort min ångest inför skolan! Bara för jag var så inne i boken x)
Böcker är min flykt från verkligheten, det gör mig totalt lugn och jag älskar att läsa <3 vilket jag började gilla först för drygt ett år sen. Hade inget liv då, som en hel del vet, jag hade det riktigt svårt. Och gömde mig mest hemma en hel termin. Och jag började läsa, och det kändes som att leva i andra världar då. Och visst, det kanske inte är bra eftersom man ska leva i nuet egentligen (till stor del iaf) men jag är glad att jag upptäckte läsandet då. Jag kom ju ur det senare. Tack vare en hel del.
Nåja, livet är fortfarande som jag ansåg för några veckor sen, som en berg o dalbana som stannat i mitten av en kulle, och jag vet inte om det kommer gå upp eller ner.. Det är läskigt. Men jag hoppas det går upp, för jag har mått dåligt väääldigt länge innan det blev såhär, "normalt", liksom.. JAJA nu ska jag sluta skriva om mina depp tankar :3 Hoppas ni alla har det bra! Och hoppas ni ger böckerna VA en chans! KRAM
Thalassa
shout it out loud
På fredag är det dags, New moon <3 Idag var jag ledig från skolan, mycket, mycket bra! Dock är man lite stressad inför skolan imorgon. Jag orkar inte. Men jag ska försöka så gott jag kan, och typ, kämpa..
Olivia sovde över här fredag och lördag, sjukt bäst :D Vi chillade mest, men sen hade även Emilia fest på lördagen. Jag har blivit galen i Lady gagas nya låt, Bad romance ._. den är faktiskt grymt bra. Lady gaga är grym så de så. Tycker dock det är tråkigt med folk som kallar henne mainstream, hah.. väldigt mainstream, hon har nog den sjukaste stilen på både musik och klädsel jag någonsin sett.. hon är grym! Sen om alla har börjat lyssna på henne är whatever. Jag lyssnar på det jag tycker om och inte för att det är ovanligt.
Sen lyssnar jag fortfarande sjukt mycket på Paramores nya album Brand new eyes. Den ägeeer <3 Plus Vixen, de är också så bäst, lovely :>
Ska jag inte babbla på mer om musik. Jag har inget vettigt att skriva faktiskt idag så jag slutar nu x) TJOTJO.
Thalassa
I just walk in circles
Jag försöker alltid vara glad, iallafall när jag är bland vänner eller ja ute bland folk överhuvudtaget. Och bland vänner brukar jag kunna bli glad på riktigt också, såklart, eftersom det är de som gör livet värt o leva.
Men ibland orkar jag inte, och jag känner bara hur allt rasar ibland.. Och jag vågar knappt säga det längre heller. Det känns som att man måste stänga inne alla problem, inte tynga ner andra i sin omgivning, bara lysa med ett ständigt leende och aldrig vara det minsta nere. Det beror enbart på mig själv, och mycket på hur allt var för mig förut. Och ni som inte bryr er eller som tycker jag är löjlig som skriver detta här, läs inte vidare.. jag känner för att skriva av mig idag och om ni inte vill störa er mer på mig så ja, sluta läsa helt enkelt..
Hur man än gör känns det som om alltid någon kommer hata en. Jag får så sjukt lätt dåligt samvete. Och jag vill oftast vara vän med de flesta, hatar att vara ovän och bråka. Och när något går snett eller någon är sur eller arg på mig så blir jag så sjukt depp och jag känner att jag måste göra allt för att ställa det till rätta. Och därför har jag oftast mitt leende på så att ingen ska tycka jag är jobbig eller söker uppmärksamhet, för det känns fel att visa upp sina dåliga dagar inför andra. Precis som om man vill att alla ska tycka synd om en. Så tänker jag iaf om mig själv och INTE om mina vänner så ni ska inte tro nått! Jag lyssnar alltid på er och finns här alltid. Ni vet vilka ni är. Men jag vet inte hur jag ska öppna mig längre, det enda sättet är att skriva det på den här onödiga bloggen som knappt någon läser. Bara jag får ut det, någonstans. Och jag vill berätta för folk varför jag mår dåligt så de förstår att jag inte är på humör för att skratta eller vara glad vissa dagar. Men jag kan inte. Bara såhär.
Jag ska sluta skriva nu x) Detta är nog det mest motsägelsefulla och patetiska inlägg jag skrivit. Men jag behövde skriva av mig som sagt.. Ha det bra.
Thalassa
is this supposed to be life?
Inget mer att säga tills vidare. Dagen suger. Jag är för övrigt hemma idag sen sprutan gjorde mig lite död. Men det kommer jag ju få ångra senare, för skolan är viktigast!!! Glöm inte det.. -.-
Thalassa
I didnt want to go there..
Man har ju inte lite ont i armen efter den sprutan.. plus jag är SJUKT off och orkar inget.. Jag var dock i stan idag och träffade Olivia, Benjamin och Rebecka. Vi drog till Ebbas fik, och efter en stund försvann Rebecka hem och sedan även Olivia. Men det ägde, som vanligt.
Idag känner jag mig även bara allmänt misslyckad, eller, kanske inte rätt ord.. men typ, allt känns meningslöst, och vad som än händer känns det som om inget kommer gå bra längre. Jag är trött på allt och vill bara ge upp och lägga mig och sova bort allt.. Deppdeppdepp och ångeeest, orkar inte.
Men redan nästa vecka blir det New moon premiär och snart Paramore och jag vet att jag tjatar om det men det e typ de som håller mig uppe nu.
Its like a rollercoaster.. Only now I dont know if Im on my way up or down..
Thalassa
misguided ghosts
Idag tog jag vaccinet mot svininfluensan. Och nu sitter man med världens värk i armen, plus jag är helt off. Men jag mår ändå okej :) Imorgon ska jag åka in till skolan vid 3 först ;s bara matte. Efter det ska jag leka med Benjamin och 2 Olivior ;3 lovley <3 Btw, mindre än två veckor kvar till New moon premiären nu, och mindre än en månad till Paramore konserten ^^ Längtar man? Jo, en aning! <3 Men tills dess händer en massa annat roligt också, för mina vänner äger <3
Jag är så sjukt pepp på Olivias och mina framtidsdrömmar, det som jag skrev om i typ förra eller förförra inlägget. Jag måste bara klara matten.. för om jag failar, och får streck i det, så kommer det inte bli studenten för mig sen.. Ja, jag klarar det, det måste jag! Allt är lite smått rörigt just nu, precis allt, men samtidigt är det stadigare än någonsin, det är det sjuka. Men jag mår bättre än på länge, och ja, thats great.
Jag förstår mig dock inte på vissa människor i mitt liv, det finns några som bara verkar vilja förstöra mer än något annat.. men man ska kunna lyckas också, och det går inte längre. Jag är INGEN docka längre, enough!
Jag typ knarkar albumet Brand new eyes med Paramore, och blir ännu mer pepp inför konserten ._.
Nu ska jag inte skriva mer, för jag har inget vettigt att skriva x) Tjoo!
I think its pretty good, but what do I know?
Thalassa
where is love? what is love?
Jag vill men vill inte
Jag önskar men tror inte
Jag ser men kan inte
Om man redan så tidigt vill undvika det
Hur ska man då klara hela livet ut
Med hjärtat som brister och läker ibland
Och brinner för att sedan brista igen
Jag har hört varje kärlekssång spela upp samma texter
Om gott och ont lätt och svårt rätt och fel
Man försöker undvika men det går inte
Hur du än gör hamnar du snart i fällan igen
För att brytas, knäckas och trampas på
Love isnt easy its a game I never wanted to play..
THE ROLLERCOASTER
Jag menar, det är så perfekt! Och det är möjligt! Bara vi kämpar för det och det ska vi :D
Men, detta är då framtiden.. Och vi är fast i Sverige i yttligare två år.. Och vi måste leva sparsamt.. Nåja, jag vet vad man får för det om man kämpar så jag ska inte ge upp. Men återigen är man kvar här och jag är så stressad med skolan. Så stressad med allt faktiskt. Jag är glad att jag har vänner som lyser upp dagarna, till exempel Olivia L såklart <3 sedan Benjamin, Olivia J, Sebastian, Rebecka, Christian, Sofia ja de finns nårra såna här stjärnor som hjälper en i livet. Utan er, I would be NOTHING!!!!! <3
Youre the sunlight and the darkness, an angel and a demon..
Thalassa
minutes and months
Gårdagen blev lyckad! Benjamin, Olivia, Sebastian och Rebecka var hemma hos mig, och vi kollade film osv.
Det var sjuuukt kul, I love them. Idag var jag med min bästis, Emilia, och vi ska sova över ikväll.
Imorgon blir det stan med henne och fika på Mezo dessutom. Varm choklad <3
Nu sitter jag och väntar på att hon ska komma hit, vi ska dricka pepsi och käka chips :3 Sen ska vi vara allmänt knäppiga och bara ha kul! Som vanligt.
And theres so many things spinning around but I think its imagine but I wish it was true..
Ha det bäst alla, kram!
Thalassa
