Har absolut ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv längre, alla pressar mig och tjatar på mig om hur jag fördärvar mig själv och mina chanser, om hur jag måste ta tag i mitt liv och bli så ordentligen osvosv...
Man hör jämt hur man måste utvecklas och så, men ibland tänker jag bara "varför..?". Egentligen vet jag svaret på det, för så är det bara. För att man ska må bra är det viktigt att utvecklas och gå framåt. Men jag känner inte direkt för det nu, jag känner mig jämt nedslagen och fördärvad, det känns som om hela världen är emot mig vissa dagar, allt mer på senaste, och som att vad jag än gör kommer allt ändå sluta lika dåligt till sist. Jag vågar inte ta tag i mitt liv, jag sitter fast i mina egna destruktiva tankar, väntar på att mina krafter att orka dra mig upp igen ska komma tillbaka. Men nej, det går inte...
Vad har jag att kämpa för längre? Jag vet inte, vet inte varför jag finns och önskar så ofta att jag inte ens blivit född. Till vilken nytta ska just jag sitta fast här på en planet som känns så sjukt vrickad och onormal för mig? Jag känner mig ibland som en utomjording, som hamnat på den här planeten av något stort misstag och är fast här att i resten av mitt liv söka efter något eller någon som jag kan känna mig hemma hos men aldrig kommer lyckas. Har redan sett så mycket annorlunda, så många konstiga personer som till och med fått mig att undra... men ändå finns det något som passar dem, något som gör att de kan smälta in i vårt samhälle. Det går inte för mig. Varför? Varför ska allt vara så komplicerat, jag känner mig som en pusselbit som hamnat i fel låda...

Thalassa