För ungefär två-tre år sen skrev jag en bok som heter "Teater teater", den handlar ungefär om mitt liv under den tiden jag skrev den och lite innan, fast på vissa sätt tvärtom. Om en tjej, Freja, som är superpopulär i skolan och alla älskar eller hatar henne. Hon har allt det där som alla andra tjejerna vill ha, status, de snyggaste killarna efter sig, vän med de coolaste tjejerna, en relativt känd mamma och de senaste kläderna. Ja ni känner till allt det där, finns oftast alltid någon sådan tjej under grundskolan speciellt. Och hon har precis slutat nian där boken börjar, allt är perfekt, men egentligen inte. Hon hatar att vara den hon är, eller rättare sagt den hon spelar. Hon vill inte vara den som har alla höga krav som de flesta egentligen hatar, den som trycker ner alla andra. Men hon gjorde ett val i början av skolan, och tack vare det valet har hon inte kunnat göra något annat än att spela med.
Så hon har en plan, hon har valt ett gymnasium med teaterinriktning, och vill bli skådespelerska. Men hon säger till alla sina kamrater i skolan att det är hennes mamma, som är regissör, som tvingat henne att välja det eftersom de andra kanske kan tycka teater verkar töntigt. Och hon lovar sig själv att efter sommarlovet ska hon sluta spela sin roll som den där poppistjejen, men under lovet får hon fortsätta, hon har ju inga andra vänner än de i sin krets från skolan.
Men en dag träffar hon en kille, Jack, som är helt annorlunda än de killar hon "passar" ihop med. Han sminkar sig, har långt hår, bär slitna kläder och spelar gitarr och sjunger. Han skiter i vad andra tycker om honom och är lite av en outsider. Och, dessutom ett år yngre än Freja. Allt han är, är allt hon inte är och allt en kille hon "bör" träffa inte ska vara. Men egentligen är det precis sån hon också är på insidan, men hon har aldrig vågat visa det.
Men med Jack gör hon det, han vet inget om vem hon egentligen är, eller det hon spelar som hon egentligen inte är.. Ja, ni märker hur invecklat det är, och det är just därför den heter "Teater teater", det handlar om hur man spelar teater i verkliga livet osv.

Min nya bok, eller novell, som jag väljer att kalla det i början eftersom jag inte vet om det verkligen blir en bok av det, jag menar jag har bara lyckats skriva klart "Teater teater" allt annat har bara blivit längre noveller eller så har jag inte ens orkat avsluta de. Men förhoppningsvis lyckas jag med den här. Och den här handlar om mitt liv de senaste månaderna, men kommer ta form i en annan väg än det jag valt. Så det börjar på samma ställe ungefär som jag för några månader sen, och kommer fortsätta i något helt annat. Tankar jag haft, tack vare ett ex som fick mig att känna mig dålig i vad jag än gjorde, valde, sa osv.
Och jag menar inget ont om just honom, för jag var verkligen kär i honom. Men det är något som tryckte ner mig förut väldigt mycket och jag såg ner på mig själv så som han jämt gjorde och därmed ledde det till så mycket skit.
Så boken handlar om en tjej som en kväll får ett samtal av sin pojkvän som det varit lite ostadigt med de senaste veckorna. Hon har precis skadat sig själv för första gången och han fick reda på det, och han orkade inte med henne mer då så han gjorde slut med tanke på hur mycket skit hon redan gått igenom som han fått stå ut med.
Lizzy, som jag valt att döpa huvudpersonen till, känner hur allting förlorar mening och betydelse, och vänder sig till sin barndomsvän Lorena. De tar upp kontakten som de förlorat rätt mycket innan, och Lorena som precis blivit dumpad av sin pojkvän också som hon varit tillsammans med i tre år har samma känslor som Lizzy.
Så de börjar tillsammans gå den destruktiva vägen, festar hela tiden och dricker även på vardagar. Det blir allt möjligt skit och de trycks bara ner mer och mer men anser att sålänge de håller sig på botten slipper de vara rädda för att falla ner och vänjer sig bara helt enkelt vid skitlivet. De är glada till en början undertiden de dricker, men helvetet kommer snabbt ikapp och det händer allt möjligt.
Lizzy börjar dessutom få en väldigt dålig syn på kärlek och killar. Hon säger jämt hur hon önskar att hon själv var en kille så hon kunde gå med i ett rockband och slippa bli sårad av killar jämt. Hur hennes förra pojkvän jämt klagade på tjejer och att tjejer var svagare osv. Så en dag klipper hon av sig halva sitt hår, sprayar upp det och framför ögonen och sminkar sig enbart med svart kajal runt ögonen och klär sig som en hårdrockarkille.
Hon har rätt mörk röst så när hon talar med en aningen djupare stämma kan man lätt tro att hon är en kille (okej, där märker ni att det inte längre är som mig i verkligheten, jag med min pipiga ljusa röst heh) och hon träffar en hårdrockare när hon är ute på en bar en kväll som hon börjar snacka lite med. Han ser henne som en kille och märker inte alls att det egentligen är en hon. Hon presenterar sig som Lace och killen hon träffat kallar sig Crash.
Han erbjuder henne en plats i hans band, som sångare, eftersom hon har så ljus röst "för att vara kille" så tror han att hon kan ha en grym röst. Och när hon väl provsjungit med bandet får hon gå med.
Tillsammans med bandet som får några små spelningar lite överallt på sunkiga ställen, blir de upptäckta och det går snabbt uppåt för rockbandet. Men, Lizzy börjar plötsligt få känslor för sin bandkamrat Crash, och det blir problem när hon vill visa sina sanna känslor - och sitt sanna kön.

Och ja, det låter knasigt. Jag vet, I know I know.. men jag tror det kan bli bra! För jag menar inget med denna boken att jag vill va kille tro mig haha, det är bara för att jag vill skriva en intressant bok och blandar in en del av mitt eget liv i den, precis som med "Teater teater". Så säg gärna vad ni tycker om båda böckerna, eller, boken och novellen, kallar jag det tills vidare.. min nya har ingen titel än men det kommer väl senare.

Thalassa