En sak jag kom att tänka på är varför vi tjejer alltid ska försöka nå perfektion? Jag menar, visst det finns de som inte gör det och det finns säkert många killarsom gör det också. Men det är så mycket med att vi tjejer inte får ha en minsta skavank. Ha perfekt kropp inga finnar inga celluliter inga rynkor osvosv. Jag försöker (utan att egentligen förstå varför eller vilja) försöka bli perfekt också. Inte bara till utseendet utan även som person, men mycket till utseendet. Varför? jag vet inte, har ingen aning. Vi bara har varit så hur länge som helst. Kvinnor, sexobjekt? Men varför ska vi försöka se ut som en slags fantasi för män när det är kärlek vi söker? För egentligen söker de flesta av oss nog inte efter enbart sex utan snarare kärlek. Att bli älskad, även dessa morgonar man vaknar utan smink, att de tycker man är vacker för den man är för de älskar insidan. Vem av er skulle kunna säga till hundra procent att ni verkligen älskar någon om allt bara är ytligt? om han ser er enbart när ni jälva tycker ni ser som bäst ut? Ingen. Det tror jag verkligen inte för kärlek är inte ytligt. Jag försöker verkligen inte låta feministisk eller något, utan det finns säkert många killar som har samma problem. Och det är hemskt. Så vad jag önskar, vad jag hade velat se är att världen slutade springa efter senaste tandkrämen som ger dig vitare tänder, schampo som ger dig blankare hår. Sluta med att skönhetsoperera för NÅGON KOMMER ÄLSKA DIG PRECIS SOM DU ÄR! Och säg inte att du inte älskar dig själv på grund av "dina små bröst", jag har väl inte världens största bröst, inte haft perfekt hy förut osv, men sen en del kan man göra något åt utan att det involverar en massa operationer (fick hjälp av hudläkare med min hy) men försök istället jobba på det inre. Det är inte utsidan som räknas, insidan. Utsidan kan vara rolig att trixa med men må aldrig dåligt över den. Vi duger som vi är, alla är olika, ingen är fel. Det är världens knäppa idéer om vad som är rätt och fel som är fel. Krångligt kanske men försök inse att sålänge du trivs med dig själv så kommer allt gå mycket bättre. Trivs du inte med ditt utseende, försök göra något åt det. Men inte genom att försöka förstora brösten, läpparna eller köpa produkter som de snackar om på reklamen kommer ge dig femtio gånger längre ögonfransar och blablabla. Jag har fortfarande svårt att motså, så jag klandrar ingen egentligen. Men jag kämpar hårt för att vilja vara mig och ingen annan. Opererar jag migblir jag någon annan. Och det vill jag inte vara. Jag vill bara trivas med den jag är. Och jag gör det mer och mer efter hand som jag märker att jag duger så som jag är. Jag har många som bryr sig om mig, till och med en underbar pojkvän som för övrigt är så extremt snygg och dessutom underbar. Han tycker om mig. Han vet hur jag känner. Jag kanske aldrig kommer trivas helt med vem jag är, men med folk omkring mig som älskar mig blir det l'ttare. För jag älskar dem och förstår att det handlar om mer. Vi kommer aldrig nå perfektion, och om vi försöker bli sexiga och perfekta bara så kommer ingen ta oss på allvar för det inre till sist. Se upp, snälla, det finns mer. Så mycket mer.

Thalassa

Vet inte riktigt vad som är upp och vad som är ner just nu. Jag är inte van vid att må bra på det här sättet, inte van vid att vara såhär kär på riktigt och känna mig älskad tillbaka. Men det är inte srämmande, bara att jag mår såhär bra kan få mig att må dåligt ibland, i och med att jag inte är van. Det är gamla vanor, jag har haft långa bra perioder förut, men de senaste åren har varit rätt jobbiga. Men jag tror på kärleken och mig själv, att jag är lite smått osäker då och då hoppas jag inte drar ner mig, jag vet vissa saker och vissa personer som drar ner mig lätt. Därför lämnar jag dem.

I din famn och i dina ögon känner jag mig hemma,
du är en sann vän och den kärlek jag längtat efter och drömt om.
Du betyder så mycket för mig och nu när vi hittat varandra känns allt mycket lättare,
du är min klippa min sol och jag älskar dig.

Jag har som sagt varit med om en hel del de senaste åren, men börjar återigen få den känslan som jag hade i början när jag kom ut från sjukhuset för snart ett år sedan, det är du som ger mig den känslan. Jag har varit nära den förut, men du drog upp mig helt till det och jag tror på en bättre framtid. Jag är redan påväg, med dig.

Okej jag är ingen slags poet jag försöker inte skriva dikter eller liknande, bara försöka så fint som möjligt förklara mina känslor med ord.. eller vänta, kanske är det poesi? Anyway, som jag skrivit flera gånger innan så är detta ingen blogg för mig, snarare en öppen dagbok och jag struntat egentligen blankt i om någon läser det jag skriver, det är klart roligt om någon gör det och kanske känner igen sig i någon text eller liknande, men någon slags kändisbloggare vill jag aldrig bli. Så söker ni modetips och sådant är ni inte rätt, jag kan inget om modet egentligen, jag älskar kläder och allt sånt där men bara sålänge det är på mina villkor och mitt sätt. Man bör trivas i sin stil, men samtidigt inte få krav på det, liksom så som jag hade förut och fortfarande försöker dra mig ifrån, kommit en bra bit, det här med att jag förut alltid ville se perfekt ut. Det gör ingen, så jag försöker inte eftersträva det heller, men sen mår jag inte så bra alltid och då ser jag alla misstag i spegeln istället för att slippa se de riktiga problemen. Dum i huvudet lite grann kanske, men vem är inte det?

Så nu ska jag vila för jag mår inte på topp för tillfället, sen hoppas jag att jag hinner träffa min pojkvän innan jag åker hem. Bara några timmar utan honom gör att jag saknar honom, galet. Jag är riktigt kär haha.

Ha det bäst alla och ta hand om er!

Thalassa