The person I want to become

När allting flyter på och det är "normalt", är det bra då?
Om man har drömmar som är svåra att uppnå, eller drömmar som är svåra att ta tag i kanske, bör man följa sitt hjärta helt och hållet då? Eller ska man stanna i det trygga och "normala" och låta det flyta på, vidare, samma sak, dag och natt..
Är det fel att vilja mer? Borde man vara nöjd med det man har? Ska man vara egoistisk eller bör man alltid tänka på andra? Om ens drömmar innebär att man måste välja bort något som känns som en trygghet, ska man vara modig och ta steget då eller? Ska man väcka gamla drömmar eller kallas det bara nostalgi? Borde man kanske försöka koncentrera sig på en sak eller flera åt gången? Vad är fel och vad är rätt? Jag vet inte, allt snurrar, dumma vilsna tjej.
 
Jag har haft den här bloggen i några år nu, och så fort jag tittar bakåt på gamla inlägg ser jag tydligt att jag förändrats både som person och med min omgivning och livsstil. Och en hel del är jag glad över, samtidigt som jag ibland längtar tillbaka till gammalt och då är det så väldigt intensivt. Alla drömmar, och allt annat.. jag hade en sån drivkraft förut, en låga som sken så starkt även i de mörkaste stunderna, den gav mig inspiration och hopp. Det gjorde mitt liv färgglatt och spännande. Är det därför vuxna alltid sa att tonåren var den bästa tiden? Jag har aldrig hållt med eftersom jag haft sådana djupa dalar under min tonårstid, men jag börjar undra? Men vadå, jag är bara 21 år. Det är inget det heller. Men det var en annan värld när jag började blogga, det var skolan, inte jobb. Det var hemma och inte flyttat. Det var långt bort till tåget och lång resa med buss, nu är det bara en trappa ner till allt, ja, allt sånt, stad o hittepå. Hur mitt hår såg ut och mina kläder var betydde mycket mer och jag gick i höga klackar så ofta jag bara orkade medans jag nu får panik av att försöka fixa mig ordentligt till festligheter osv och tittar på alla mina höga skor och tänker "jag vill.. men jag orkar inte.." och det stör mig. Även om det är småsaker var det så roligt. Det var liksom jag, tjejen som drömde stort i höga klackar som alltid ville ta sig an nya utmaningar och träffa nya människor och uppleva nya saker. Nu är jag tjejen som jobbar på bolaget som kanske går ut nån gång under helgen för att sedan dra hem tidigt och teckna av sig allt det där hon velat eller känner. Men jag har ju allt det man ska ha för att må bra här i Sverige, I guess.. men något saknas. Och samtidigt som jag är lika rädd att våga vara den Malin jag var innan eftersom jag kan riskera min trygghet jag har nu, så pumpar känslan på mer och mer för varje gång den kommer.. utmaningar, drömmar, allt...
 
Jag vet inte hur jag ska göra, inte helt och hållet vad ens, men något måste jag snart göra. Funderar på konstskolor osv men det är inte något som egentligen lockar längre.. det finns annat men jag är bara så rädd att förlora min trygghet.. Varför ska det bli så svårt ibland? Jag måste våga vara mig själv igen helt enkelt.
 
Jag är en tönt och lägger upp en Lana del Rey text på det från hennes låt "Ride", eftersom den väckt upp vissa drömmar och tankar flera gånger:
 
"Who are you?
Are you in touch with all of your darkest fantasies?
Have you created a life for yourself where you can experience them?
I have. I am fucking crazy.
But I am free."
 
Well.. slut på skrivandet och tjatandet om tankar för ikväll..
 
Thalassa
 
 
Lana <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0