Drunknar i hopplösthet och drar sig tillbaka, gömmer sig i sömnen och glömmer i drömmarna.
Vem var det som drog i mina ådror? Som fick hela hjärtat att lyftas och bulta tusen gånger snabbare?
Det behövs inget längre, jag är jagad, av er allihopa. Ni låter mig inte få vila, och försöker jag
vara sann så är jag elak, ljuger jag mår alla dåligt i längden. Jag kan inte förändras!
Inte för någon annans skull.. inte just nu. Jag har inte lust att försöka något, att lita på någon
till hundra. Jag är trött, och jag vill blunda och sluta hoppas och vänta. Låt mig va, låt mig blunda ifred.
Jag är ingen docka man drar i fram och tillbaka, ni kan inte dra i mina armar mer! Jag är trött på
att bli kallad prinsessa ena dagen och nästa är jag ett monster, men låt mig gå in i mitt skal och
få andas lite då, så jag kan hitta balans innan ni dömer mig. Det är bara era ögon som ser,
och tror så mycket.. ni vet inte hur det är. Jag gömde mig, jag kände mig som ett monster,
blev en prinsessa igen. Plötsligt är jag båda och, vem är jag egentligen? Jag är så rädd.
Låt mig vara om ni inte kan lita på mig, låt mig vara om jag nu är så kass. Jag ändras inte,
inte bara sådär. Jag har så många som pekar på mig, skrattar, hånar och pressar mig.
Jag försöker, jag vill förändras, men jag önskar att det fanns nån som inte bad mig förändras,
utan verkligen tyckte om mig för den jag är, hur jag än mår..

Thalassa