the big war

Sex stycken ögon stirrar på mig, dömande och förtvivlande. De söker efter svar, svar jag inte ens själv har. Inom mig är det ett krig i både hjärta och hjärna, det onda mot det goda. Jag vet att det goda alltid vinner i sagorna, men problemet är att sagor är sagor och inte verklighet...
Men det finns så mycket hopp och tro i mig att jag på något sätt, trots att det är den trista verkligheten jag lever i, vet att det goda till sist kommer övervinna det onda. Men när ingen litar på en, när ingen stöttar ens drömmar och klagar och trycker ner blir det bara längre och längre att gå för att nå allt det där...
Sex stycken ögon stirrar på mig, och jag tittar ner men känner hur blickarna bränner hål rakt igenom mig. Mina tårar forsar och går inte att stoppa. Inte ett ljud.
Du är dålig, du måste växa upp, sluta springa runt och bete dig som ett barn. Men vad är jag?! Vuxen? Barn? Ungdom? Jag är inget känns det som samtidigt som allt och jag är så extremt rädd och förvirrad. Jag ser chanser komma och gå, jag vågar knappt lita på mig själv och mina egna önskningar ens längre. Det gör ont i hela kroppen men jag vågar inte öppna munnen. Jag har redan blivit nertystad så det räcker. För jag gör bara fel, säger bara fel. Därför vågar jag inte mer. Jag kommer inte ge upp, men jag vågar inte börja försöka än, inte riktigt än... för jag vet inte hur jag ska göra, hur jag börjar. Allt är en enda stor röra...

Thalassa


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0