jag är rädd för kärlek nu. innan var jag inte det men nu är jag seriöst skräckslagen. jag är kär, ja, men det är inget bra med det alls. det är bara dåligt nu och jag mår inte alls bra. jag är en hemsk människa när jag är deppig, och just nu är jag så nere att jag bara vill dö. jag orkar inte mer, jag orkar verkligen inte med detta mer. fattar inte, varför blir jag såhär?
jag ser inget skäl till att jag ska reagera såhär..? jag, den tjejen som alla förut såg som en glad och lycklig och målmedveten tjej, inget kunde trycka ner mig men nu, nu är jag fan bara en zombie?! jag fattar seriöst inte vad som hänt med mig. tjockskalliga malin, vad håller du på med? jag har blivit den sämsta personen jag vet, jag har blivit dålig i skolan och är säkert ingen rolig eller bra vän just nu.. förlåt alla <3 jag försöker komma på hur jag ska lösa allt.. men det är megasvårt. tankar och känslor är svårare än jag trodde när det blev såhär starkt..
varför ska man alltid må dåligt av sånt här? varför är det så sjukt orättvist och hemskt varför kan man antingen inte bara bli lycklig eller få glömma åtminstone? jag lär mig inget av detta! jag mår bara dåligt och förstör för mig själv!
jag är rädd för mig själv. jag vill inte veta av mig själv men det är den enda personen jag aldrig kan komma ifrån..
jag hatar det, jag vill inte mer.. jag älskar dig.. varför skulle jag bli kär i dig, varför blev jag såhär lättpåverkad helt plötlsigt?
jag orkar verkligen inte mer nu..