varför är man så dum i huvudet? jag orkar inte med mig själv.. alltid ska man göra samma misstag, jag tror för mycket varje gång. grejen är att jag vet egentligen att jag borde lägga ner det redan från början, men jag gör det inte jag lyssnar aldrig på det där lilla vett jag har i huvudet. nej istället gör jag ändå samma misstag igen, och blir sårad igen, jag vet att jag ska stanna här direkt. vad jag än hört. hur det än verkar ibland. för det är inget.
jag tror att det finns något, någon som kommer få mig att känna mig hel men det är något som även skrämmer mig. samtidigt som man vill finna alla svar osv direkt så är jag rädd, rädd för att missa något annat, något bättre eller liknande, samtidigt ser jag mina vänner hur de går framåt hela tiden. men jag står fortfarande stilla.
jag ger allt till inget och förlorar bara mer och mer av det lilla jag har kvar. jag känner mig ibland som en slags docka, eller som någon slags kraftkälla för andra att suga åt sig av mitt sista ork. jag vill hjälpa andra, men inte på ett sådant sätt så att jag alltid sitter ensam till sist..

Thalassa