eternal rollercoaster
Finns det en plats för en som mig som inte funkar? För mig som inte fungerar på det sätt som jag borde?
Finns det någon som lyssnar och verkligen hör, eller är det bara min röst men inte orden som berör?
Jag är trött på att sitta stilla, trött på att gå i motvind att springa i sand.
Det går inte når inte mina drömmar mina mål, jag blir aldrig längre jag når inte det går inte.
Ser hur alla kommer och går inte en enda människa förstår, jag är för svår så alla lämnar mig med öppna sår.
Ni skär i min hud i mina ådror i mina känslor och trycker ut varje droppe kärlek och vilja.
Som vampyrer, sugs min lust ut och jag blir kall. Kall och hopplös.
Jag blir laddad igen för att sedan bli förbrukad, jag är ingen låga. Jag är ett batteri.
Dra i mig, slit mig i stycken, bit sönder min glädje stryp min glöd förstör mina önskningar död, död, död.
Van vid slag gör henne starkare, sår och blåmärke försvinner - men ärr lämnas kvar.
Så oroa er inte, jag vet, ni tröttnar, det finns ingen - ingen..? - som står ut, till sist tröttnar ni, alla.
Jag är van, jag är van. Plocka en blomma och den vissnar och dör, inte riktigt så, men nära på ändå.
Om ni förstår?
Se mitt ljus men lämna mig inte för mitt mörker. Jag är dag och natt, sol och måne, kärlek och hat.
Jag lider för att få le, ler för att sedan få lida..
Thalassa
bild ovan: från deviantart.com
Finns det någon som lyssnar och verkligen hör, eller är det bara min röst men inte orden som berör?
Jag är trött på att sitta stilla, trött på att gå i motvind att springa i sand.
Det går inte når inte mina drömmar mina mål, jag blir aldrig längre jag når inte det går inte.
Ser hur alla kommer och går inte en enda människa förstår, jag är för svår så alla lämnar mig med öppna sår.
Ni skär i min hud i mina ådror i mina känslor och trycker ut varje droppe kärlek och vilja.
Som vampyrer, sugs min lust ut och jag blir kall. Kall och hopplös.
Jag blir laddad igen för att sedan bli förbrukad, jag är ingen låga. Jag är ett batteri.
Dra i mig, slit mig i stycken, bit sönder min glädje stryp min glöd förstör mina önskningar död, död, död.
Van vid slag gör henne starkare, sår och blåmärke försvinner - men ärr lämnas kvar.
Så oroa er inte, jag vet, ni tröttnar, det finns ingen - ingen..? - som står ut, till sist tröttnar ni, alla.
Jag är van, jag är van. Plocka en blomma och den vissnar och dör, inte riktigt så, men nära på ändå.
Om ni förstår?
Se mitt ljus men lämna mig inte för mitt mörker. Jag är dag och natt, sol och måne, kärlek och hat.
Jag lider för att få le, ler för att sedan få lida..
Thalassa
bild ovan: från deviantart.com
Kommentarer
Trackback
