Jag ville bara gå igenom minnena en gång till här, bara skriva upp det, även om jag vet innerst inne att jag aldrig kommer glömma det, vill jag ha det uppskrivet.
Jag minns första gången jag såg dig, även om det bara var en bild, så tyckte jag direkt att du var något av det finaste jag sett. Jag vågade knappt skriva till dig, för att du var så imponerande, jag kände mig så liten och dålig i jämförelse med dig.. Men en dag skrev du, och när du gav mig komplimanger helt plötsligt, nått halvår efter jag upptäckt dig, så kände jag direkt att jag ville träffa dig. Jag såg att du bodde långt ifrån mig, så jag gav upp direkt. Men du fortsatte skriva, vi fortsatte prata, och en kväll satt jag med min familj och några vänner och tittade på film, de andra var inne i filmen men jag satt en bit bort från dem med min dator på golvet. Vi skrev att vi var tvugna att träffas, och då visste jag att det var något. Jag bokade en biljett upp till dig, och de fem veckorna som vi väntade blev jag allt mer och mer nervös, vi pratade varje dag, längtade mer och mer, och sätter du skrev på var som ingen annan kille någonsin skrivit på. Det var inte liksom som att du "raggade" på mig, utan du skrev mer på ett vänskapligt vis, men samtidigt visste jag att vi båda hoppades på mer
Dagen kom, jag satt på tåget med min kompis, och hon försökte få mig att äta under resan, men jag kunde verkligen inte. Jag satt och skakade så otroligt mycket, och när det väl var dags att hoppa av på nästa station (jag får fjärilar i magen bara av att tänka på det nu) så stod jag en bit bort från dörren på tåget, väntade på att det skulle stanna och tittade försiktigt ut. Jag såg dig inte, men sedan öppnades dörrarna, vi tittade runt lite, och där satt du en bit bort på en bänk. Du reste dig upp och kom och mötte oss. När jag såg dig för första gången på nära håll slappnade jag av, för du var så fin och verkade vara exakt så som jag tänkt mig. Men när vi väl kommit igång med att prata lite mer så var du till och med bättre. Jag glömmer aldrig när en av mina sjalar jag knytit runt höfterna fastnade i bildörren, och en man kom och knackade på min ruta för att säga till. Jag skämdes ihjäl x) eller när det blev strömavbrott mitt i en av filmerna vi hyrt, vad var det? I typ två timmar eller något? Riktigt dålig timing, just när vi skulle träffas första gången! Men när strömmen kom tillbaka, och under andra filmen vi såg, så gick min kompis ut för att röka, och då kysste du mig för första gången. Du fattar inte hur lycklig jag blev, jag vågade verkligen inte ta första steget men när du väl gjorde det kunde jag inte sluta kyssa dig, hålla om dig och bara titta in i dina perfekta ögon. Nästa dag då vi skulle säga hejdå kändes det både som om världen var vackrare än någonsin men samtidigt rasade ihop, jag var kär, du var kär, men vi skulle inte ses på länge, och du var så långt bort..
Men allt flöt på, och vi träffades, hemma hos mig, hos dig, sen mig igen.. och jag hade min period av ångest under vårt förhållande, tyvärr vågade jag inte visa den tidigare, men till slut fick jag hjälp, och det tog tid att gå igenom hjälpen, att reperera sig, men när det väl började kännas bättre, tog allt slut.
Alla planer vi hade spökar fortfarande då och då för mig, ditt ansikte dyker upp och får mig att vilja gråta när jag tänker på vad jag förlorat. Jag vill tro på alla som säger att det finns fler, men samtidigt kan jag inte tänka på annat än att du var den enda, jag sa det då och jag säger det nu, du är den enda rätta, alla andra killar kan ta sig. men jag vet att det är omöjligt, och jag vet att du tycker likadant, men ändå kan jag inte sluta hoppas och tänka på allt vi kunde haft tillsammans, allt som vi planerat, jag saknar dig så otroligt mycket.

kramar, Malin



I wont forget you, never forget me